Länge förde jag dagbok. Precis varje dag, missade aldrig. Jag blir lätt nördig på just det sättet: allt eller inget. Sammantaget blev det ungefär 14 år. Jag skrev vad jag gjorde, hyfsat detaljerat. Vid en genombläddring insåg jag hur oerhört trista de var och slutade skriva. Det var långa drapor om vem jag träffat, pratat i telefon med, vilka dagar jag färgat håret, hur många timmar jag jobbat…ööhh, gäsp.

När jag sedan läste igenom min mammas dagböcker – som sträckte sig över ungefär lika många år – såg jag att även hon skrivit just vad hon gjorde varje dag, typ: tvättade två maskiner kulörtvätt och fick torrt. Sååå spännande…

Ingen av oss skrev om tankar, känslor, humör, oförrätter, glädjestunder eller förtvivlan, dvs det som är viktigt.

Frågan är väl om det är rimligt att skriva dagbok varje dag, eller om man ska nöjda sig med de dagar som man tänkt, eller möjligen gjort, något särskilt. Lite som man (jag) gör på sociala medier.

Bloggar som fenomen känns lite daterade, men jag beslöt ändå sommaren 2025 att starta en på min hemsida, just som en slags dagbok. Jag vill samla tankar kring olika ämnen som intresserar mig, berätta om saker som eventuellt kan intressera någon annan – i min bekantskapskrets eller utanför – samt fundera över saker som jag gjort, inte bara att jag gjort dem. Mest kommer det nog att handla om skrivande. Det är dessutom ett ypperligt tillfälle att engagera mig mer i bloggosfären än vad jag tidigare gjort. Och gå igenom och uppdatera hemsidan på veckobasis. Nu, som ung pensionär, har jag ju tid.

Så får det bli!

Mina urtrista femårsdagböcker. Väder fanns det självfallet utrymme att anteckna, i många av dem hade jag också skrivit upp min vikt varje dag. Genomgående deprimerande. ”Svarade på mejl”, skriver jag bland annat. Men hallå! Vilken dag i veckan svarar man inte på mejl när man jobbar inom akademin?

Mammas dagböcker, det finns 20 stycken i olika kulörer. Min nästa roman (förhoppningsvis 2026) baseras på dem. Även om de mest handlar om vad hon gjorde, finns det många guldkorn som ger en god kunskap om tidsandan och möjlighet att fabulera utifrån. Och hennes historia är värd att berätta, en arbetarklasskvinna som ville mycket men hindrades av olika skäl.