Jag har haft en blogg tidigare, nördigare än nördigast. Om jag minns korrekt hette den Hotelliggarbloggen. Dessvärre hittar jag den inte idag. Om någon annan hittar den, tipsa mig gärna! Jag startade den under en period då jag ofta reste och bodde otroligt mycket på hotell. Jag skulle kunna skriva kilometervis med text om alla hotell jag bott på och har en stor bildmapp i datorn med framför allt mattmönster (!). Men less is more, eller hur är det? Det var rätt många som med intresse följde mina hotellvistelser och hotellmattor på Facebook, så håll tillgodo! Under hotellvistelserna fascinerades jag framför allt av tre saker:

1) Hotellmattor. Oftast är de oerhört mönstrade heltäckningsmattor i korridorerna, gärna i färger som tål smuts, spill och eventuellt kräks. De dämpar ljud väldigt bra, men för den som är allergiker är det kanske ingen höjdare. Rent estetiskt är de emellertid ett intressant fenomen. Enstaka golv är vackra, men många är det inte.

Det är inte helt ovanligt att finare hotell har blå mattor, medan rött och brunt tycks dominera de mindre fina hotellen. Ett av de vackraste – och kallaste – hotell jag bott på var Ishotellet i Jukkasjärvi som helt saknade matta.

2) Speglar. Jag är ungefär 1,60 cm lång. Sminkspeglar tycks uppsatta av män som är åtminstone 1,80 cm långa. Konsekvenserna? Jaa, speglarna är inte till mycket hjälp för en närsynt kortis.

3) Riktigt udda hotell. Jag undviker alltid hotellkedjor om jag kan. Udda hotell är så mycket mer intressanta, även om de ibland kan vara såväl jobbiga som minnesvärda i negativ bemärkelse. I Geneve hamnade jag en gång på ett genombrunt hotell som dessutom hade vägglöss. Om det kliade? Jo tack, en hel del. Rätt obehagligt. Och fruktansvärt brunt.

Å andra sidan: I Niagara Falls bodde vi en gång på ett Bed and breakfast – med det poetiska namnet A Moment in Time – som inte gick av för hackor. Mycket guld, silver, plastblommor, tofsar och volanger, och egen bubbelpool i ett gigantiskt badrum. Vi var de enda gästerna och hade full uppassning av de två herrarna som ägde stället. En dröm i alla avseenden!