Ett av mina favoritprogram i radio är Sommar/Vinter i P1. Jag lyssnar mig igenom alla praten, eller snarare: alla får en chans, men några får inte så många minuter av mitt liv. Jag konstaterar varje år att de flesta idrottares, artisters och skådespelares karriärer i allmänhet inte intresserar mig. Dessvärre brukar också de som pratar om (viktiga) miljöfrågor vara ohyggligt tråkiga. Men helt okända människor kan å andra sidan vara sjukt inspirerande. Jag vet inte hur det är med andra, men varje år när jag lyssnar på sommarpratarna så tänker jag på vad jag skulle berätta om ifall jag fick frågan – vilket jag rimligen aldrig kommer att få, men ändå. Om jag skulle sommarprata så skulle jag inleda så här: För några år sedan träffade jag en av mina gamla högstadielärare, då omkring nittio år gammal. Han stannade mig på Kungsgatan i hemstaden och bad att få gratulera till min fina karriär, han hade läst om mig och sett mig på tv. Jag tackade vänligt, han la huvudet på sned och sa: ”Det hade